Igår gick nog till historien som den kallaste midsommaraftonen i mannaminne. Men för mig kommer den nog mest vara midsommaren när vi väntade Pyret (eller vad vi nu kommer byta ut arbetsnamnet mot senare). Jag saknade inte alls den annars obligatoriska snapsen till midsommarlunchen. Och jag var inte så ledsen över att vara fotograf istället för att delta i dansen kring midsommarstången för att skona min onda rygg. Jag tar istället med mig syskonbarnens ömma klappar på kusinmagen. Lite extra plingeling från gravidsmycket som dinglar framför magen och några blinka-lilla-stjärna och bä-bä-vita-lamm bjöds Pyret också på. Härligt att veta att det är en efterlängtad liten kusin som kommer vara så välkommen ut ur magen till hösten.

Foto: Torbjörn Brander

2014-06-21 | Personligt | kommentera