Inte långt från Falun ligger Sundborn som vi också passade på att besöka under vår Falun-semester. I Sundborn ligger Lilla Hyttnäs som var hem åt Carl Larsson och hans Karin. Det är en underbar liten gård, med ett fantastiskt läge alldeles vid vattnet. Trädgården är full av blommor och träd, och olika växter är utmärkta med små skyltar i rabatterna.

Huset är charmigt tillbyggt i omgångar, allteftersom familjen växte, fick vi veta under guidningen där inne. Det innebär att huset är fyllt av vinklar och vrår, inbyggda skåp i igensatta dörröppningar och hemliga luckor att kika igenom. På insidan av huset fick man inte fotografera, vilket nästan var tur. Det skulle inte ha gått att hinna med guidningen annars eftersom huset var så fullt av saker att betrakta överallt. Målningar och ordspråk på väggar, dörrar och i taket. Karin Larssons textilier. Böcker, skåp, vaser och massor av andra blickfång överallt.

Efter att ha vandrat genom husets många små och ganska trånga rum var det en stor kontrast att kliva in i Carl Larssons stora rymliga ateljé. Det är den som befinner sig innanför det stora glaspartiet på mittenbilden. Där var det högt i tak och gott om plats att måla gigantiska tavlor.

Hela huset andades verkligen Carl och Karin Larsson. Det är roligt att det har bevarats som det är, med alla visdomsord på väggarna och målningar av barnen på dörrar och skåp. Och att se fotografierna av Carl runt Karins sovplats och Carls idol-porträtt av Karin på en dörr i hans första ateljé gav en tydlig känsla av att de var ett par som verkligen höll av varandra.

Foto: © Åsa Heurling och Torbjörn Brander

Det går naturligtvis inte att semestra i Falun utan att besöka världsarvet Falu gruva. Vi spenderade många timmar på gruvområdet, varav en timme tillsammans med en guide nere i gruvans delar från 1600-, 1700-, och 1800-talet. Det var ett spännande besök som inkluderade hjälm, regnkappa, trånga gångar, tjärdoft, droppande vatten, och totalt 400 trappsteg. Stackars Torbjörn fick gå med krökt rygg under nästan hela turen och till och med jag som är så kort i rocken fick huka mig några gånger för att inte skrapa hjälmen i berget.

Väl ute i friska luften igen gick vi promenadslingan runt dagbrottet och fick en bra utsikt över Falun med Lugnets hoppbackar i bakgrunden. Näst längst bak till höger i bild (på utsiktsbilden) skymtar också vårt hotell där vi bodde på tolfte och översta våningen. Det innebar att vi hade lika bra utsikt över Falun även från det hållet, och kunde se gruvan från hotellrummet. Tyvärr hann jag inte fotografera utsikten från det hållet förrän vädret svek och utsikten mattades av regntunga moln, så det avstår jag från att visa här i bloggen.

Foto: © Åsa Heurling och Torbjörn Brander

Årets semester har nog varit den mest oplanerade genom tiderna. Vi har pratat fram och tillbaka: ”vi borde åka någonstans”, ”vi är i stugan hela sommaren”, ”vi åker på dagsturer”, ”vi åker”, ”vi stannar hemma”… Till slut kändes det som att det åtminstone skulle vara kul att komma i väg i några dagar när vi skulle fira nio år tillsammans och i samma veva fira vår förlovningsdag.

”Dalarna kanske?” sa jag och så hamnade vi i Falun. Det är ganska kul att åka någonstans utan att kolla upp för mycket i förväg. Något finns det ju alltid att se och uppleva. Vi startade vårt Falunbesök med att promenera omkring och kolla in stadens centrum. Vi hamnade på mysiga Bryggcaféet alldeles vid vattnet och tog en god fika. Vad sägs om kladdkaka med vit choklad och hallon?

Faluns stadskärna är i sommar fylld av färgglatt målade bockar i massor av varianter. Det är Stadsparaden i Falun som pågår, där man kan rösta på sin favoritbock. Här är några av alla bockar vi såg under promenaden. Bockarna föreställer Bocken Kåre, som enligt sägnen skrapade i marken och blev röd om hornen, vilket ledde till att Falu koppargruva startades. Numera är bocken Kåre lite av en stadssymbol för Falun.

Foto: © Åsa Heurling

Igår var vi hembjudna till goda vänner på fördrink innan kvällens planerade restaurangbesök. Det var ytterligare en sån där supervarm dag som man nästan har börjat bli van med vid det här laget. Trots att vi cyklade i lugnt tempo genom stan kom vi fram svettiga och varma. Det rann i både panna och nacke och man fick försöka torka av sig så gott det gick.

Som tur var hade värdparet förberett en jättegod kall drink som vi fick kyla av oss med. Det var en drink som man förbereder någon dag i förväg. Man blandar avsvalnat te, apelsinjuice och annat gott med lite sprit förstås. Sen får blandningen ligga i frysen och bli till en sorts sorbet. En kula av den isiga blandningen och lite fruktsoda i glaset så har man sen sommarens mest svalkande drink. Den kallas visst Hästspark. Jag antar att det är för att den smakar som saft men har rejält sting som kommer efter. Och jag antar att det var därför jag kände mig ganska rund under fötterna när vi sedan promenerade vidare upp på stan. =)

Illustration: © Åsa Heurling

Dagen har ägnats åt att uträtta en del ärenden och inköp nu när vi ändå är tillbaka till stan ett tag. Efter en superbillig lunch på IKEA (58 kr för mat till två vuxna inklusive fika efter maten!) och en obligatorisk kasse med inköp besökte vi en del andra butiker på Marieberg. Varje gång vi kom ut hade himlen mörknat lite till och vi bara väntade på den stora urladdningen. Efter dagar av mer än trettiogradig kvalmig luft var det äntligen dags för lite välbehövligt regn. Väl inne på Bauhaus började det smattra på taket. Och smattrandet övergick snart till ett öronbedövande dån. När vi kommit igenom kassorna insåg vi att vi skulle bli kvar där inne ett tag. Utanför fönstren vräkte det ner både regn och hagel och när dörrarna gick upp for det in stora isbitar i entrén. Snart började det regna in från taket och personalen fick placera ut papperskorgar för att fånga upp det mesta. När haglet hade avtagit tog vi sats och började springa mot bilen. Plask, och så hade vi vatten upp till fotlederna på den asfalterade parkeringen. Snacka om regnskur! Nu hoppas jag att det kommit tillräckligt med vatten för att väcka vår uttorkade syrenhäck i stugan till liv och för att fylla på i den nästan tomma brunnen. Men framför allt är det underbart härligt att kunna andas sval luft igen.

Illustration: © Åsa Heurling

Målarprojektet i stugan fortsätter och det blir vitare och vitare för var dag som går. Här är det Torbjörns egenhändigt tillverkade soffbord som fått sig en sväng med vitpenseln. Nu blev det fina bordet ännu finare och passar verkligen in i stugan-på-landet-känslan som vi vill förstärka.

De senaste dagarnas extrema värme har satt lite käppar i hjulet för målandet. Färgen torkar alldeles för fort och flyter inte ut som den ska. Alla penseldragen blir kvar och resultatet blir inte så snyggt som man skulle önska. Så för tillfället får vi avvakta med sista strykningen på några ställen. Men det kommer fler rapporter så fort vädret blir lite svalare.

Nu har vi lämnat stugan med det supervarma sovloftet för att sova gott i den något svalare lägenheten i stan. Men innan det är dags för sängen ska vi hinna med att grilla och umgås med trevlig sällskap förstås. Ha en skön sommarkväll!

Foto: © Åsa Heurling

I sommar pågår operation ”utrota furun” i stugan. Vitfärgen kommer att gå åt som smör i solsken. Men vi tar inte allt på en gång. Lite i taget passar bättre på semestern. Igår gav vi oss på stegen upp till sovloftet. En linoljad furustege som alltid har känts felplacerad, i vägen och ful. Några varv med penslarna och vitfärgen senare känns den mer som ett fint inslag i inredningen. Och jag kan inte fatta att vi inte gjort detta tidigare. Att färgen skulle torka 8 timmar mellan strykningarna skulle till vardags ha gett mig gråa hår. Men när det är semester är det ju bara att slänga sig i hängmattan med en bra bok under tiden. Härliga sommar!

Foto: © Åsa Heurling

För några veckor sedan träffade jag mina släktingar i Trollhättan, som jag inte sett på länge. Tillsammans med mina kusiner pratade vi minnen och bläddrade i gamla fotoalbum. Och mitt bland alla foton hittade jag ett välbekant ansikte. Nämligen mitt eget. Kisande med ett öga stängt i det starka ljuset, precis som jag gör fortfarande idag när det är ljust. Tänk att man hade en del av sina egenheter redan som så liten.

Foto: © Åsa Heurling

I går kväll när Torbjörn kommit hem från jobbet tog vi en liten cykeltur i det fina kvällsvädret. Vi cyklade som vanligt runt och tittade på alla fina hus i området runt omkring oss och cyklade i kringelikrokar runt kvarteren. När vi började närma oss hemmet igen på tillbakavägen var det något som fångade vår uppmärksamhet på en tvärgata till den vi cyklade på. Något stort, högt och med en starkt lampa högst upp. ”Vad var det?” sa vi båda i munnen på varandra och tvärvände för att ta en extra titt. Och vad var det som stod där på den lilla gatan om inte en jättestor lastbil med en strålkastare på taket. Jojjomen, Bygglov är i stan. Jag kanske ska råka cykla förbi lite idag med…