Helgens dopkalas

I lördags var det dags för Ville att bli döpt. Det var ett fint och trivsamt dop i S:t Mikaels kyrka här i Örebro och Ville skötte sig alldeles perfekt. Ja okej, han kanske tröttnade lite precis när det var klart alltihop och det blev dags för fotografering. Men under vattenskvättandet och psalmsjungadet och resten av ceremonin var han samma lilla solstråle som vanligt.

dop_kyrkan_familj dop_familjebild

Efter dopet bjöd vi min och Torbjörns familj på fika hemma hos oss. Det är så roligt att få dekorera och göra riktigt snyggt hemma. Jag har passat på att pyssla medan Ville har sovit de senaste veckorna, och äntligen fick det bli sättas samman alltihop. Pompoms, Ville-skyltar till tårtorna och små vimplar till muffinsen. Och så flaggor med info om gluten- och laktosfritt eftersom vi har många med sådana behov i familjen. Alltihop gick i vitt och mintgrönt, och dagarna innan dopet kom jag på att det var ju precis som ahlgrens bilar, undantaget de rosa. Så jag inkluderade det i pyntet också och lät bilarna bilda kö på borden runt vaserna med vita tulpaner och gröna kvistar. Och tårtorna som jag och syrran knåpade ihop fick sig ett täcke av marsipan i Ahlgrens-bil-grönt och slingrande bilköer ovanpå. När kalaset var slut var både fikat och dekorationerna uppätna, och det blev minimalt att städa undan. Perfekt!

dop_dekoration
dop_fikabord
dop_tartor
dop_pompoms
dop_dukning
Foto: Åsa Heurling, Eva Heurling, Nena-Li Kesti

Ville 5 månader

Tänk vad tiden går fort. Ville utvecklas så snabbt så att man inte riktigt hinner med, och det händer nya saker varje dag. Att sitta med vid bordet är bland det bästa just nu, även om vi får staga upp honom med dynor och filtar i barnstolen för att han inte ska få slagsida. Och att smaka på maten vi äter är allra bäst. Vi har hunnit med små smakprov av potatis, ärtor, smörgåsrån, gurka, banan och äpple. Allt är jättegott! De små händerna griper hårt om skeden och vill inte gärna släppa taget.

Det provas nya ljud varje dag. Krrr, ggggjjj och andra svårhärmade ljud blandat med ljusa pip och uppspelta oooh och aaaah. Ibland bjuds vi på långa monologer, ofta med blicken fäst på en lampa eller mobilen med fåglar över sängen. Att ligga på lekfilten är roligt, men också väldigt frustrerande när man inte kan ta sig framåt för egen maskin. Det går dock att ta sig fram genom att rulla från rygg till mage till rygg till mage, gärna när man inte har mammas och pappas fulla uppmärksamhet.

Att sova är skönt men att somna är jobbigt och sömntröskeln är riktigt hög. Det är skönt att landa i vaggan eller sängen, men hur ska man komma till ro? Efter lite snurrande och bökande för att komma in med ansiktet under snuttefilten är det ändå bäst att bli upplyft och vaggad i famnen för att lyckas somna till. Gärna med en hand på mammas mun eller kind, men det egna örat har också börjat agera snutte de senaste dagarna.

Ville älskar böcker och speciellt boken med djungeldjur där det även finns en spegel. Han skrattar glatt åt sin egen spegelbild och kan inte få nog av den där snygga bebisen på andra sidan glaset. Men det kan ju inte mamma och pappa heller så det är ju inte så konsigt.

ville_5manader_2 ville_5manader_3
ville_5manader_text
Foto: Åsa Heurling

Möbler med inbyggd laddning

I april lanserar IKEA en ny kollektion möbler med inbyggd trådlös laddning. Jag blir sugen på alltihop. Tänk att slippa leta efter försvunna laddarsladdar och istället bara lägga ifrån sig telefonen på rätt ställe. Så har man alltid en fulladdad telefon. Perfekt! Sen skadar det ju inte att möblerna även är supersnygga. Hur det funkar i praktiken är en annan femma…

ikea-laddning-1 PH124731
Foto: Pressbilder från IKEA

2014 – en sammanfattning

JANUARI
Året 2014 började ganska lugnt. Vi njöt av den första vintern i huset och förbrukade mängder av värmeljus medan vi beundrade vår trädgård och drömde om de kommande odlingsprojekten till våren. Renoveringen av arbetsrummet och gästrummet som vi hade ägnat hösten åt blev klar (förutom lite lister och foder då förstås) och jag kunde äntligen börja fylla hyllorna med böcker och pärmar. På jobb-planet blev det lite förändringar när jag började sitta i Promedias nyrenoverade lokaler i Örebro på onsdagar, och minskade därmed ner pendlandet till Västerås med en dag i veckan. Superskönt. I slutet av januari fick vi de bästa och mest livsomvälvande nyheterna någonsin och alla våra planer fick helt plötsligt ett helt annat fokus. Vi skulle äntligen få vår högsta dröm uppfylld, att bli föräldrar!

jan1 jan3 jan2 jan4

FEBRUARI
Syskonbarnen kom på besök och invigde det som skulle bli vårt nya gästrum, trots att vi inte hade hunnit bestämma oss för ett passande möblemang ännu. Madrass på golvet är ju bara spännande när man är knappt fem och tre år gamla. Mycket snö hade det kommit så det blev en och annan snögubbe också. Och så blev vi bjudna hem till Agnes på femårskalas, med pompa och ståt. Och mitt i allt detta ruvade vi på det underbara och lite hemliga. Det som ännu bara var en suddig fläck med puls på det tidiga ultraljudet.

feb4 feb3 feb1 feb2

MARS
Mars kom med vårsolen och vi njöt av den första riktiga vårdagen med utomhusfika och lite trädgårdsarbete. Vinbärsbuskar klipptes och några grenar fick följa med in och sprida vårkänslor i vardagsrummet. Sen blev det vattenkaos i Örebro när vattentornet Svampen fick en avloppsläcka, och det blev plötsligt vardag att koka och lagra vatten i ett par veckor. Vad man njöt av sitt kranvatten sedan när man äntligen fick grönt ljus att dricka det igen. I slutet av mars var vi på nytt ultraljud för KUB-test, och minsann bodde det någon där inne i min mage. En liten hoppande(!) och sprattlande krabat med armar och ben, som inte alls var någon diffus och suddig fläck längre utan en livs levande blivande bebis. Vårt lilla pyre!

mars1 mars3 mars4 mars5

APRIL
Medan häggen knoppades började vi fundera på hur vi skulle göra med barnkammare till hösten när Pyret skulle anlända. Vi hade ju precis renoverat klart etapp ett och var inte riktigt redo att dra igång ett nytt race, men på något sätt skulle det ju behöva bli ett barnrum. I april fotades det vardagsbilder på instagram och jag förevigade den färgglada matsalen på jobbet i Västerås. Samtidigt led jag av gallstensattacker som kom allt tätare. Ibland kunde jag inte sitta med och fika på jobbet utan fick passa på och sträcka ut mig raklång i soffan för att lindra magontet en aning. En och annan promenad blev det bland villorna här hemma på Holmen och även runt Svartån i Västerås på lunchen. Inbillade mig att jag kanske skulle bli friskare av att röra på mig lite mera. Två härliga dagar på Kolmården med syrran och syskonbarnen avslutades med att jag fick så ont i magen på vägen hem att jag allvarligt inte trodde att jag skulle ta mig hem. I slutet av april kom värmen och det första gunget i hängmattan under äppelträden. Vi njöt av trädgården, klippte gräset och hade finaste vännerna på besök. Vi bjöd på vår allra första paj med rabarber från egna tomten och det var en härlig dag. Men knappt hade jag svalt sista tuggan förrän jag kände mag-ontet komma dragandes. Och efter det bröt helvetet lös. I tre dygn hade jag konstant ont och vandrade runt i köket hela nätterna för att försöka hantera smärtan innan det blev avfärd till akuten på kvällen den 28 april. Efter några prover blev jag inlagd direkt. Mina gallstenar hade gett mig inflammation i bukspottskörteln, vilket gjorde att jag inte kunde äta alls. Slutet av april spenderades totalt fastande med dropp på sjukhuset i väntan på bättring.

april8 april2 april3 april4 april7 april1 april6 april5

MAJ
Men det blev ingen bättring så den första maj blev det operation. Gravid i 19:e veckan och allt. Läskigt värre men allt gick väl. Den andra maj fick jag åka hem, med fyra operationsärr utspridda på den putande magen, med blågula sönderstuckna armar av alla infarter och blodprover, och med ett gäng sprutor som jag skulle ta själv de närmaste dagarna för att undvika blodpropp. Vilken pärs det var alltihop, men i efterhand är jag så glad att gallblåsan är väck. Inga mera attacker mitt i natten och jag kan äta vad jag vill igen. Den veckan jag var hemma från jobbet och återhämtade mig efter operationen blommade det som allra vackrast i plommonträden och jag lyckades linka ut och föreviga det fina. Sedan var det dags för rutinultraljud och vi fick se med egna ögon att det var en pojke som vi väntade på! Sedan satte vi potatis i trädgårdslandet och höll tummarna för att vi skulle pricka in färskpotatis lagom till midsommar (det gjorde vi inte men gott blev det ändå till slut). Och någon vecka senare blommade alla våra nio äppelträd. Underbart vackert och alldeles för kortvarigt. Torbjörn fyllde år och överraskades med bakelse och paket och sen tog vi de första riktiga mag-bilderna i vecka 21. Och nånstans här hade vi bestämt oss för att ändå köra renovering etapp två. Vi flyttade in i det nyrenoverade gästrummet och började riva i sovrummet, som nu skulle bli kombinerat arbetsrum/gästrum/allrum så att arbetsrummet kunde frigöras som barnrum. Oj oj oj.

maj2 maj4 maj7 maj5 maj6 maj1 maj8 maj9

JUNI
Så kom juni och medan jag vilade mina onda fogar i hängmattan slet Torbjörn på med renoveringen uppe i sovrummet. Det gamla golvet som hängde på mitten åkte ut och ett nytt grangolv i samma modell som originalet lades in. Andra veckan i juni kom firman som skulle fixa vår dränering med grävmaskinen och förvandlade tomten närmast huset till oigenkännlighet. Men det känns ändå bra i magen att ha åtgärdat fukten i källaren. Midsommar firades hemma hos systeryster och vädret bjöd på strålande sol om än inte så mycket värme. Brr vad kallt. Men jag kände mig i alla fall väldigt fin med min runda mage.

juni1 juni4 juni3 juni2

JULI
Semester. Vi hade inte planerat något alls på grund av graviditeten utan tänkte nöja oss med kortare dagsutflykter. Vi började med Karlslunds herrgård här i Örebro. Vi lunchade och tog en promenad i herrgårdens vackra trädgård. Köpte ekoägg i den nyöppnade lantboden och linisolering i byggnadsvårdsbutiken Ovolin. Mysigt. Sen grillade vi, nästan varje dag faktiskt. Men det gällde att hålla sig i skuggan för att inte smälta bort i den extrema värmen. Fläkten användes flitigt och gick på högvarv för det mesta. Det blev en dagutflykt till Nora också, där vi kollade in loppisar, strosade längs Norasjön och åt våfflor med Nora-glass. Efter det hade jag så ont i fogarna så vi bestämde oss för att lägga ner det där med utflykter för resten av semestern. Renoveringen gick i alla fall framåt och den nya nischen där kattvinden hade varit isolerades och kläddes med råspont. Fortfarande mycket kvar att göra. I mitten av juli samlades för ovanlighetens skull hela min familj (utom lillebror) i Örebro på samma gång och vi passade på att ha ett uppsamlingskalas i vår trädgård för att fira missade födelsedagar och examensdagar. Väldigt trevligt och det blev potatissallad på premiärpotatisen ur trädgårdslandet. Den 20 juli firade vi 13 år tillsammans med en lunch och en minipromenad vid Naturens Hus.

juli4 juli3 juli2 juli5 juli6 juli7 juli8 juli1

AUGUSTI
I augusti vad det dags att börja jobba igen och jag kämpade på i hela fyra dagar innan kroppen sa stopp så det blev en extra semesterdag redan första veckan. En vecka senare fick jag börja gå med kryckor för att orka ta mig framåt med mina onda fogar, men jobba det skulle jag minsann, envis som jag är! En vecka efter det blev jag dock sjukskriven på halvtid och jobbade mer och mer i Örebro. Det kändes ganska lagom. Under tiden som jag spenderade den mesta lediga tiden i soffan med Netflix som sällskap jobbade Torbjörn på med renoveringen. Murstocken blev putsad och golvet såpskurat. I slutet av månaden var det så pass klart att vi kunde börja flytta hyllor och skåp från arbetsrummet till det nya allrummet, och arbetsrummet kunde äntligen börja bli barnrum. Oj, vad vi längtade efter vårt lilla pyre vid det laget.

aug4 aug3 aug2 juli10

SEPTEMBER
I september började jag känna mig väldigt klar med graviditeten. Jag jobbade förmiddagar i Örebro och åkte sen hem och tog plats i soffan eller sängen. Stor som ett hus, och utan ork att göra nå-gon-ting alls. Från mitten av månaden blev jag sjukskriven på heltid och tiden började gå extremt sakta. Två veckor kändes som två månader. Det enda som egentligen hände var att Torbjörn baxade in mig i bilen och körde mig till centrum så att vi kunde äta lunch ett par gånger när han hade ledig fredag. Och så jobbade han på med att slutföra renoveringen förstås, inför deadline när storken skulle komma den 1 oktober.

sept2 sept1

OKTOBER
Men det blev första oktober, och andra, och tredje. Och ingen bebis kom. Jag väntade och väntade. Kunde inte sova nästan alls på nätterna så ibland gick vi upp och myste med tända ljus och tidig frukost i gryningen. Pratade om vad det var för en liten person vi väntade på. Jag bläddrade i ”Boken om mig” för femtielfte gången och fantiserade om vad som skulle komma att fyllas i där så småningom. De två första veckorna i oktober var de långsammaste i livet. Men den 16 oktober kom han till slut, vår Ville, efter igångsättning och sisådär sex-sju timmars värkarbete. Det största som hänt i livet! Några dagar senare gick vi på vår första familjepromenad runt kvarteret och jag kände mig så stolt över att vara mamma till den där underbara krabaten i vagnen och över att vi äntligen hade blivit en liten familj.

okt1 okt2 okt3 okt4 okt5

NOVEMBER
Efter att Ville föddes gick det mesta ut på att försöka komma underfund med hur denna lilla underbara varelse funkade. Amningsstrul och tilläggsmatning och rädsla för att inte ha koll om man mot förmodan skulle få möjlighet att sova lite. Varvat med kärlek, lycka och glädjetårar. Mummu och Ukki (mormor och morfar fast på finska), mostrarna och kusinerna, och farmor och farfar kom på besök för att beundra nya familjemedlemmen. Torbjörn började jobba igen, bortrest måndag-torsdag. Men redan i slutet av månaden fick han nytt jobb, och började jobba sju till fyra på lagom cykelavstånd hemifrån. Vilken lättnad!

nov1 nov3

DECEMBER
I december var det mycket mys, även om det tog ovanligt lång tid att få något julpynt på plats. Jag hämtade in ett sista lass med vinteräpplen från vårt bästa äppelträd och gjorde en äppelkrans, att hänga vid ytterdörren. Julafton skulle vi fira med Villes farmor och farfar men de blev sjuka. Det blev en väldigt lugn och mysig jul ändå, med bara vi tre hemma tillsammans. Ville tog det hela med ro och sov bort det mesta av julaftonen. Nyår firade vi hos syrran med trerätters middag. Till efterrätt blev det snygga chokladfondanter med hallon. Och så var 2014 slut!

dec1 dec2 dec4 dec5

God Jul och Gott Nytt År!

Julkort2014
Foto och grafisk form: Åsa Heurling

Ville 2 månader

Nu har Ville börjat hålla upp huvudet när han ligger på mage, även om han fortfarande föredrar att ligga på rygg. Han har börjat sträcka ut händerna mot saker och kan nå fram till och snurra på leksakerna i babysittern. Han älskar att ligga under takmobiler och skrattar sött när man sätter fart på dem. Och så har han börjat prata massor, ”aaooo aaaooooo” säger han.

ville_2manader_text
Foto: Åsa Heurling

Ville 1 månad

En månad gammal. Tänk så mycket han har kvar att upptäcka och lära sig om världen. Ville är en väldigt nyfiken bebis som följer allt som rör sig med blicken, tittar på den som pratar (det har han gjort ända från början) och ler stort mot alla han träffar. Han håller ut huvudet när vi håller honom i famnen och sträcker på nacken. Och så har han lärt sig att vända över benen när han ligger på rygg så att han hamnar på sidan. Han är inte så värst förtjust i att ligga på mage men när vi tränar på det rör han armar och ben som om han ville krypa. Han verkar ha bråttom att komma framåt och bli stor. Men det kan han lugna ner sig lite med tycker jag. Det går så fort redan som det är, thank you very much!

ville_1manad
Foto: Åsa Heurling

Babydoft och lyckotårar

För elva dagar sen hände det största i livet. Ett alldeles underbart litet knyte kom till världen och jag fick äntligen bli mamma. Det dröjde ända till 42 fullgångna veckor var över innan det blev dags, genom igångsättning, även om han faktiskt började visa tecken på att vilja komma till världen redan natten innan avfärden till sjukhuset. När det väl var hål på hinnorna gick allt som tåget och det var nästan så att barnmorskan inte trodde mig när jag sa att jag var tvungen att börja krysta efter bara sisådär fem-sex timmar. Men sen låg han plötsligt där på mitt bröst och var precis så perfekt som man bara kan vara. Efter ett dygn på BB åkte vi hem som en liten familj. Och efter det har tiden gått åt till att amma, dra in babydoft i näsan och gråta en ocean av lyckotårar. Tänk att man kan känna så oändligt mycket kärlek till en person, från allra första stund. Det känns på något vis som att först nu startar livet på riktigt. Och du är så välkommen till världen, vår lille Ville!

Baby kärlek fötter gäspar
Foto: Åsa Heurling

Förseningar i storktrafiken

11 oktober idag. Vart har den där sabla storken tagit vägen? Förmodligen flugit helt vilse och hamnat på fel sida av jordklotet. Jag som hoppades på en bebisleverans redan i mitten av september. Men nej. Inget händer. De här tio dagarna över tiden har varit de längsta jag någonsin upplevt. Kan inte förstå att tiden kan gå så förskräckligt långsamt. Nu är det i alla fall inbokat en tid för igångsättning nästa vecka så det finns en deadline. Och det är väldigt skönt även om det känns som en evighet tills dess också. Försöker fördriva tiden lite med att börja fylla i den fina ”Boken om mig” som jag köpte redan för flera månader sen och som har legat och väntat i bokhyllan i barnrummet nu ett tag. Det är lite mysigt att bläddra bland sidorna och föreställa mig handavtryck, bilder och roliga anekdoter som ska fyllas i så småningom. Men än så länge ägnar jag mig åt avsnittet om ”Bebis på väg”. Och håller tummarna för att storken hittar fram snarast!

Boken om mig
Foto: Åsa Heurling

Slutspurt

Med risk att det här börjar likna mer en selfie-blogg än en inredningsblogg kommer här en ny mag-bild. Vecka 39. Nu börjar det bli rejält tungt och väntan är olidlig. Renoveringen här hemma har mer eller mindre stannat av eftersom vi båda höll på att bli sönderstressade av att hela tiden känna att något måste göras, när det dessutom bara är en som kan göra det för tillfället. Nu låter vi lister, foder och golvsocklar vänta på sig och så är det vila som gäller. Speciellt för mig som knappt tar mig från soffan till toaletten utan att börja gråta. Jag har inte precis dragit vinstlotten när det gäller graviditetsbesvär. Svåra foglossningssmärtor, kryckor, sömnlöshet och sammandragningar är min vardag just nu. Och så dessa humörsvängningar, höga berg och djupa dalar. Men det får det ju vara värt, det väntar ju en otroligt fin belöning när allt är över. Om han bara ville ta och kika ut nån gång! 10 dagar kvar till beräknad ankomst.

Gravid vecka 39